Vittnesbörd från Monica

 Så var, blev och är Monicas liv idag

Mitt namn är Monica Östlund och jag föddes i Göteborg 1962.

Mina föräldrar var missbrukare och kunde inte ta hand om mig, så jag blev placerad på Vidkärrs barnhem vid 9 månaders ålder och var kvar där tills jag var 7 år. Jag fick höra att jag var ett tattarbarn och ingenting värd.

Tre saker fick jag också lära mig:

1. Att inte visa känslor.
2. Att inte säga något och att inte synas.
3. Framför allt att inte lita på människor.

Livet på barnhemmet formade mig till ett tyst och ensamt barn. När jag fyllde 7 år, blev jag fosterhemsplacerad 110 mil norrut. Mina fosterföräldrar hade samma uppfostringsmetoder som barnhemmet och jag blev gratis arbetskraft, hånad och misshandlad. När jag var 16 år blev jag utslängd, på grund av att de inte fick bidrag för mig längre. Nu var jag helt utlämnad och gick in i missbruk med sprit och narkotika för att bedöva mitt själsliv.

I skolan hade jag hört om Jesus, men trodde inte att Han fanns för mig, p.g.a. min bakgrund. När ingen hade velat veta av mig dittills, varför skulle då Jesus vilja ha mig.

Men Jesus fanns i mitt hjärta och i mina tankar och jag gick in och ut i olika församlingar, men jag vågade inte säga ja till Jesus. Tänk om Han lämnade mig.

Inte förrän för 3 år sedan, bestämde jag mig för att nu fick det bära eller brista:

Jag sa JA och märkte att en trygghet kom smygande in i mitt liv och allt eftersom tiden har gått har Herren visat mig hur underbar och god Han är. Jag blev drogfri i samma veva.

Han ledde mig till Betelskeppet och när jag klev över tröskeln, kändes det som om jag äntligen var hemma. Jag har fått möta så mycket kärlek och frid och blev mottagen som en familjemedlem från första stund. Det var också här jag fick lämna mina bördor från barndomen. Här har jag visat känslor, fått synas och vågat lita på.

Monica